Hälsocenter och annat skit

Jag bor i en värmländsk håla som heter Kristinehamn. I tätorten i Kristinehamn bodde år 2018 totalt 18 677 personer. Här finns den lokala grillen där kidsen hänger, den nattöppna bensinmacken, mer pizzerior än invånare och alla i byn verkar mer eller mindre jobba inom äldrevården alternativt på Ica Maxi. Det är alltså en typisk ort man avlar av sig i, köper villa och sedan lever olyckligt i resten av sina dagar. I Kristinehamn finns också en jävla massa gym. Eller ja, gym kanske inte är ett rättvist namn, mer “hälsocenter” eller “fitnessanläggningar”. När jag räknar dom jag kan på rak arm får jag det till åtta och då har jag garanterat missat någon. Om ni tycker det är för lite så frukta ej för nu ska en ny gymkedja komma till stan nämligen STC. Jag har tränat på STC i Karlstad under en gratisvecka, men jag försvann ganska kvickt pga discobelysning, usla 32mm stänger, skitvikter och framförallt att dom hade gruppass mitt i lokalen med vrålhög musik trots att det var 4 pers plus instruktören på passen. Bakom disken stod det alltid två till tre fräscha människor vars hårda jobb bestod av att göra proteinsmoothies och att en gång i timmen teckna ett nytt träningskort till någon.

I Kristinehamn lockar STC med en 1800 kvm lokal, digital träning, virituell cykling och ”världsledande träningsutrustning från cybex”. Helt fantastiskt. STC har till och med värdeord bestående av: “glädje, passion, personlighet, proffsighet och gemenskap”. Typiska värdeord som får mig att kräkas.

På ett sätt är det skitbra med sådana här anläggningar. På grund av sådana anläggningar slipper jag träna med folk som tex unga tonårstjejer vars “muskliga” ideal är kvinnor med ben som påminner om den där Dennis-korven ”Hot dogs”, killar som anser att Justin Bieber är värsta “beefen” eller äldre damer som ifrågasätter om mycket protein och tunga marklyft verkligen kan vara hÄlSoSaMt samtidigt som dom själva påminner om en jäst vetedeg i kroppsformen pga all choklad dom trycker om kvällarna medans dom kollar på biggest looser.

Men det är också ganska sorgligt. Ju mer sån här skit som existerar desto längre ifrån riktig träning kommer nybörjarna. Nya koncept, nya maskiner, nya anläggningar, nya personligatränare som alltid har ”PT” framför sitt namn på instagram gör inte att en vilsen person som vill börja träna når sina mål snabbare. Jag vill snarare hävda tvärt om. Det som bygger en kropp solklart starkast är fyra övningar i någon form av knäböj, marklyft, press och drag. Det kan därför nästan vara betydligt enklare att komma in i ett gym som bara består av frivikter, eftersom det då inte finns så många alternativ än att plocka upp den där jäkla skivstången, istället för att springa runt och leta VR-glasögon till dagens grupp-pass eller spendera 10 minuter att läsa instruktionen till någon maskin som ser ut som ett rymdskepp vars enda funktion är att träna ditt lillfinger.

Men vad vet jag. Jag är en bitter 70-årig gubbe inlåst i en 27-årings kropp. Allt jag vet är att istället för att motionscykla runt med VR-glasögon sitter jag hellre i ett skyddsrum, snortar kalk och luktar på 29 millimeters skivstänger från Eleiko.

/ Daniel Dalerhult – En bitter man i sina värsta år.

Please like & share: