Det spelar ingen roll om du kommer sist, men det är dags att tävla

Jag är väldigt påtryckande i att folk ska tävla i det man tränar, oavsett hur bra man är eller hur länge man har tränat. Det är dels väldigt bra att ha en tävling att träna mot, det är bra att få uppleva en tävling för att se hur du hanterar dig själv i en tävlingssituation och det är ett väldigt bra sätt att skapa minnen för livet.

Många vill inte tävla förrän man uppnår en viss nivå, helst ska man vinna SM vid första försöket. Det är nämligen pinsamt och läskigt att visa sig “dålig” på något. Gud förbjude att man skulle placera sig sist.

Det är inte pinsamt att placera sig sist. Det är faktiskt rätt modigt. Det är ganska få som vågar göra saker man inte är extremt bra på. Detta blir ju dock en väldigt begränsad faktor i ens liv, eftersom det ofta tar över 10 år att bli riktigt bra på något, framförallt i styrkevärlden. Istället för att lyfta skrot i en källare utan fönster i 10 år innan man vågar sig på en tävling kanske det kan vara bättre att ge sig ut i den stora världen ganska omgående och träffa mer likasinnade som kan bli ens nya vänner. Detta kommer öka träningsglädjen, hjälpa dig att skapa både långsiktiga och kortsiktiga mål och göra din träning mer kvalitativ.

Jag har tävlat mycket inom olika sporter. Några av dom är taekwondo, brasiljansk jiujutsu, bänkpress, styrkelyft och strongman. Jag har placerat mig allt ifrån sist till först i olika tävlingar. Det jag har lärt mig dock är att ju fler gånger jag har tävlat i en sport så ökar också chansen att klättra på placeringsstegen. Hur många gånger har du inte hört någon säga: “Jag hade placerat mig högre OM jag hade gjort si och så.”. Nu är det dock inte så tävlingar fungerar. Du får ingen chans att göra om det mentalt i efterhand, men det underlättar därför att ha varit i snarlika situationer innan och veta hur du ska hantera det för bästa effekt.

230 kg i marklyft första gången.

Jag nämnde innan att man kan få minnen för livet när man tävlar. Det bästa tävlingsminnet jag har är när jag drog 230 kg i mark första gången. Inte för att vikten var sjukt stor, inte för att det gav mig nån placering på pallen på tävlingen. Utan för att det hade tagit mig 3 år att gå från 225 kg till ett nytt pb på 230 kg. Jag hade lagt ner mycket träning, i samma veva gått ner endel vikt, ändrat min marklyftsteknik och rehabat min arma rygg. Jag var nu alltså starkare än jag någonsin varit tidigare. Fantastisk känsla.

Jag vill dock avsluta med vad jag tror är min kära mors bästa tävlingsminne från mina tävlingar. Jag var i Uppsala på Student SM i strongman. Tävlingen gick inte alls som jag ville och det var dags för att dra en traktor. Jag hade köpt ett par klättringsskor, eftersom det ger bättre grepp i draggrenar. När mina medtävlande såg det och frågade om det var möjligt att få låna skorna av mig var svaret självklart “ja”, fastän det gav mig en klar nackdel i eventet. Mamma (som givetvis var där och kollade) var minst sagt stolt som en tupp när hon berättade i efterhand att flerq i publiken hade noterat detta och pratat om det.

Dom flesta personerna skiter nämligen i hur mycket du bänkar, hur stor din total är eller vilken tävling du kom sist i. Dom flesta personer bryr sig dock om du är en snäll, trevlig och hjälpsam person eller inte.

Gå nu och anmäl dig till en tävling.

Please like & share: